Hetsen med 2samhet.

Något som ofta snurrar i mitt huvud är om det är något fel på mig?. (undanbedes kommenatarer=) ) Men jag har ju varit singel väldigt länge. Dock har jag dejtat en del och på sistone med. 

Jag får ofta höra att jag är för kräsen och har för stora förväntningar, men samtidigt känner jag så här.

Jag har det bra ensam, jag är lycklig, jag har inga krav på mig, jag känner mig älskad, jag har ekonomi att kunna unna mig det jag vill ha samt resa. Ska jag då nöja mig med bli behandlad sämre än jag blir av mig själv och mina vänner bara för att jag ska ha någon.

Jag har turen att ha otroligt fina vänner på gott och ont, för ska du komma in i min cirkel så får du ju hålla samma standard som mina vänner.

Det är där det ofta fallerar för mig, jag tycker inte att de jag dejtat har varit särskilt drivande eller tillräckligt intresserade av mig. De känns mer som om de bara vill ha någon för ej vara ensamma än att det är mig som person de är intresserade av. Jag vill hitta min bästa vän som partner och inte bara en sängvärmare.

Ja, jag kanske har för höga krav, men jag begär inte mer än jag vet jag själv ger. Samt jag har det bra och ger det mig hjärnspöken eller bekymmer, nä då tackar jag hellre för mig och lägger den tiden på de personerna i min närhet som jag vet ger mig kärlek. Mina vänner och min familj. De är tack vare dem jag är den jag är idag och jag tänker inte jobba så hårt för komma dit för sen ta 3 steg tillbaka och "nöja" mig för slippa sova ensam. 

Tack men nej tack 

<3