Depp!!

På sistone har jag hamnat i en svacka, jag har haft mycket motgångar och inte mycket medgångar vilket har gjort att jag tappat all energi, så nu när jag fick semester så var det precis som det brast för mig. 

Jag kunde ej hantera att bli ledig och alla tankarna bara smällde över en, jag hade ingen ork till något och fick tvinga mig mer eller mindre att göra det jag hade planerat sen innan. Nu när helgen kom så bestämde jag mig för att inte lägga några sysslor alls på mig själv utan ta en hemma helg med bara netflix och mys, köpa hem lite gott att käka på och kanske gå i pyjamas.

Jag har i ärlighetens namn utagerat och varit lite omöjlig. Men jag har mått riktigt illa. Idag när jag vaknade så hade jag fått en blödning. Jag har inte haft mens på flera år då jag gått på först hormonpiller och nu hormon spiral. 

Ni kvinnor som med har stora hormonrubbningar emellanåt vet exakt vad jag pratar om. Känslorna är rent utåt väggarna och man kan ej kontrollera dem. Sen när det lugnar sig så kommer ångesten som ett brev på posten och man kan ej sluta gråta och så mår man dåligt för det. 

Det är fan ej lätt att vara kvinna ibland. Men en nära vän sa till mig att jag behövde nog sätta mig med företaget igen för det är det jag brinner för och som får mig att må bra. Jag har känt en meningslöshet, vad är meningen med livet när man inte har egna barn och man drabbas av motgångar och man kan ej hålla på med det man brinner för, för att det ej är hållbart i längden rent ekonomiskt. Det brast för mig där och jag tappade fotfästet lite. Men meningen är kanske att jag ska tappa fästet ibland för att jag inte ska glömma bort det som kan ta mig upp igen. Jag behövde påminnas om att inte sluta med det jag älskar bara för jag fått motgångar....