Att trotsa sin ångest

Igår åkte jag ut till Öveds eke och firade midsommar med vänner och familj. Jag hade rejäl ångest innan jag skulle åka ut och jag visste ej om jag skulle stanna hemma för jag grät mängder. Jag hade fått höra en massa skitsnack om mig som jag tog väldigt illa vid mig av och jag ville ej möta dessa personer och stå och förklara mig för dem när de kanske var berusade och ändå ej kommer lyssna. 

Men min bror som är en av mina största vänner ibland =) och 2 av mina vänner förstod min ångest och en av dem sa att nu kommer jag och hämtar upp dig. Jag tänkte egentligen köra ut själv. Jag hade ej hunnit sminka mig eller fixa vid håret men så kände jag skit samma jag orkar ej. 

Så jag slängde i lite varmare kläder och 2 vinflaskor och en vatten flaska i en väska och så åkte ut där. Jag hade suuper kul. Det va bra musik, folk va på gott humör, man träffa massa gamla vänner man ej sett på många år och jag tog modet till mig och bjöd upp en kille som kunde bugga. Jag frågade hans tjej om lov med så det inte blev missförstånd att jag ragga på honom. (Vem det än nu var så tack snälla för du dansa en dans bugg med mig) Jag har ju tävlingsdansat när jag var yngre och jag älskar att dansa. Speciellt bugg med någon som kan.

Så med detta sagt så är jag tacksam för alla fina vänner omkring mig som finns där för mig när jag behöver det. Och tack alla ni som kom och prata med mig igår och påminde mig att fortsätta med det jag gör för det finns många där ute som läser och tänker på det jag skriver även om de aldrig kommenterar. Era ord värmde verkligen mitt hjärta och jag tog åt mig <3 <3 <3